När allting faller platt…

0

I ett inlägg för ett tag sedan skrev jag om hur universum svarade upp på två önskningar jag skickat ut, en om ett jobb och en om att dansa ihop med andra. Jobbet är inte klart med än, men dansen har varit vid ett tillfälle nu.

Jag har verkligen önskat att vara i ett sammanhang där jag kunde dansa fridans ihop med andra. Där jag är tillsammans med andra som inte bryr sig om hur jag gör eller rör mig, utan som också har fokus på musiken, sig själv, kroppen, dess rörelser och det som händer och känns på insidan. Där jag kan släppa fram ett skrik eller tårar som får rinna utan att det döms eller bedöms. Där vi efteråt sitter i ring och delar med oss av det vi vill, om vi vill, från dansen, livet och det som känns.

Förra fredagen hade vi första tillfället och det blev så fel…men också rätt.

Ibland har de flesta, om inte alla, av oss tuffare dagar och situationer i våra liv och denna fredag hade jag det tufft. Det gjorde att jag kom till dansen med låg energi och sinnestillstånd, tårar hängande i ögonen och sorg i bröstet som ville ut. Dans brukar lyfta min energi, men musiken är väldigt avgörande för att det fungerar. Musiken i fredagens spellista var långt ifrån vad jag brukar dansa till och tankarna drog sig tillbaka till min tuffa situation om och om igen. Mina tankar om musiken var allt annat än positiva och jag hoppades på att timmen snart skulle vara slut. Att det pågick var jag medveten om. Även att jag tänkte: ”Varför känner jag så här!” Jag tänkte sedan att om jag låter musiken få ta sin väg in i kroppen och röra den istället får jag kanske ut mer av vår timme. Det funkade en kort stund. Och då tänkte jag att ja det får väl vara så här då och bara var i det som var

När det äntligen(ja faktiskt äntligen) var slut hade vi en stunds avslappning och därefter satt vi i ring och delade med oss av det vi kände. Jag kan säga att det var det som gjorde kvällen för mig. Något hände i mitt inre och jag ville bara sitta och lyssna på alla andra innan jag försökte sätta ord på min känsla själv.

Det är så otroligt underskattat att sitta i tystnad, i lyssnande, i delande, i ring, men det är något som skapar kontakt både inåt i sig själv och utåt till andra och till helheten. Vi är alla ETT och det andra delar finns även i mig, liksom det jag delar finns i alla och allt.

Det blev ett fint avslut och ett visst lugn i mig och nu ser jag fram mot nästa danstillfälle som är på fredag. Det är min tur att göra en musiklista så vi får se hur var och en av oss tar oss an den. 😉 Dansa på!

Stor kram 

Johanna 

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke